Hagestad radby

Gårdarna var på 1700-talet numrerade från 1 till 50, med 1 längst i öster och 50 längst i väster. De låg i nummerordning utmed norra sidan av bygatan. Hagestad bys ägor sträckte sig något norrut från byn och söderut ända ner i havet kring Sandhammaren. Den öst-västliga utbredningen motsvarade ungefär längden på bygatan. Norrut fanns mindre värdefull betesmark, Tuvorna. Söderut låg de bördiga Inägorna, “vångarna”, som var uppdelade i smala, långa skiften för var och en av gårdarna. Längst i söder fanns Utmarkerna, Mossaskiftena, Järarna och Backaskiftena.

Vid enskiftet 1818 utflyttades större delen av gårdarna, endast 13 gårdar fick ligga kvar. De kvarliggande har numren, i ordning från öster till väster: 1, 3, 7, 11, 15, 18, 22, 25, 2, 32, 35, 42 och 48. Radbyn har alltså inte blivit mycket kortare utan bara utglesad vid enskiftet. Dessutom tycks nr 2 ha flyttats västerut, till en plats mellan 25 och 32. De utflyttande rev sina gamla gårdar och tog med allt som gick att använda till de nya boplatserna på Inägorna, som samtidigt skiftades till större sammanhängande ägor.

Kartan nedan visar radbyn och hur ägorna på övre delen av vångarna fördelades före enskiftet (obs 3 MB). Bilden hämtad från “Bevarandeprogram för byar i Ystads kommun”, 1985.

I det som återstår av radbyn är den äldre fyrlängade gårdsformen vanligast, dock är ofta boningshuset friliggande. Tegel, gråsten och lersten är de vanligast förekommande byggnadsmaterialen, med skiffer som tak. Några längor är putsade och vitkalkade medan andra uppvisar rena tegelfasader med eller utan mönstermurning och listverk. Merparten härrör från 1800-talets mitt och andra del. Anmärkningsvärt är den i det närmaste fullständiga avsaknaden av gatehus och hantverkarehus i själva bykärnan. Det finns faktiskt ingen direkt bykärna i Hagestad Radby.